Hopplöst i hissen aka Kris med koreaner

Vi hade varit ute. Jag och koreaner.

Vi skulle hem till Homin (operasångerska och bedårande söt) för the sake of en flaska vin. Vi var sex stycken. Vi tog hissen. Vi kom till våning fyra.

Sen gick det inte så bra längre. Rättare sagt: hissen hostade till och vi började falla raskt neråt (dock inte helt fritt för någon slags linas friktion hindrade detta). Jag hann tänka att det inte är så bra med hissar som faller, när vi med en duns och koreaners skrik stannade mellan våning 1 och 2. Benen vek sig. Men alla klarade sig bra.

Sen gick det heller inget vidare, för dörren på våning 1, som nådde upp till halva hissen, gick inte att öppna - inte ens när jag hittat veven som man skulle öppna den med! Trots den dåliga mottagningen lyckades vi ringa en hisstekniker som började darra på rösten av ångest över att jag inte var italiensk, och att jag tillsammans med fyra koreaner och en svensk hade sumpat det. En korean fick dessutom klaustrofobiska idéer och satte sig ner. Och den jävla teknikern kom aldrig.....

Till slut kom han och fick upp dörren. "Grazie e buona notte", sa jag. "God natt är fel ord", sa han.

För övrigt fick jag en jättefin och rätt exklusiv penna i ett snyggt fodral av en söt liten korean som heter Su, som efteråt fnittrande sprang och gömde sig bakom en dörr. Man vill verkligen ha dem som gosedjur.