Det är juletid. Italienarna i mitt bostadsområde har satt upp juliga blinkslingor på sina balkonger. Det är ganska ball, men när man står på balkongen och kollar på blinket infinner sig en viss paralytisk känsla och fara för att ramla ner, särskilt när man lutar sig lite ut och kollar på den blinkande balkongen nedanför.
Alla balkonger här har extremt låga räcken! När käre Tom-Hadar, 1,94 meter lång, var här, fick jag inte en lugn stund så länge det fanns en balkong i närheten. När Daniel, uppskattningsvis 1,88, i helgen satt på ett balkongräcke på 7:e våningen och jävlades med att luta sig bakåt (han var dessutom full!), höll jag på att dö. Det är det värsta jag vet, när folk retas med att eventuellt ramla ner från höjder. Jag tappar livslusten och måste lägga mig ner och tänka på sommarminnen.
I övrigt så är min balkong Jesus. På dagarna fångar den upp mer värme än vad som egentilgen finns ute, så att man kan chilla hur mycket man vill. När det inte regnar - och nu regnar det så mycket att personer faktiskt har drunknat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar